Det var en ren fröjd för mig att upptäcka att jag skapat en form som gick att komponera på oändligt många sätt. Fröjdens och formens ansikte är en blomma. Jag tänker av någon anledning på rabarber när jag ser den, och har funderat på att döpa den till Rabarberblomma. Kanske är det stjälkarna och bladen som för mig till de tankegångarna.
När jag frågade min mamma om blommor kan pryda de syrliga stängerna i verkligheten blev jag påmind om att så är fallet. Dessa liknar dock inte alls mina skapelser.
Min favorit är det översta mönstret. Jag gillar det täta och smått förvirrande i det.
1 kommentar:
Riktigt snyggt! Kram Ylva
Skicka en kommentar