Hösthimlen

Hon går barfota på vägen

Ängarna runtomkring

sveper lätt i den milda brisen

Hon har prickig klänning

Bomullsmoln på himlen

Det är som en film

Hennes film, hösthimlens

Hon är drömmar och hopp

Hon är kärlek och mer

Senare med en kopp

mellan sina händer

Jag ser hennes röda nagellack

lätt avskaft

Jag sitter mittemot henne

men hon ser mig inte

Jag säger hennes namn

men hon hör mig inte

Men när jag sträcker fram

min hand mot hennes

Ler hon

The autumnsky.